Rock mot Cancer

Höstlovet börjar närma sig sitt slut för den här gången och snart börjar barnen skolan igen. Det är dessutom tid för att tändas ljus och minnas de vi har förlorat. Jag anser mig inte vara speciellt troende men denna tid på året så blir jag ändå alltid påminnd om ett av höstlov som var både helt fantastiskt och ett av de jobbigaste jag har varit med om. För på höstlovet för fyra år sedan var jag på ett utbyte i Tyskland med några helt fantastiska tjejer och en lika fantastiskt kollega. Tjejerna var med som ett band för att utvecklas som musiker och man såg dagligen de otroliga framsteg de gjorde tack vara grymma tyska lärare och jag och min kollega hade ett par fantastiska dagar med dessa fyra tjejer. Men mitt under denna resa så fick jag ett samtal från min syster där hon berättade att min mammas cancer hade förvärras och dagen efter så kom beskedet om att hon hade fått akut leukemi. Jag har levt med att mamma haft cancer i nästan tolv år trots att läkarna bara gett henne ett halvår att leve från början så jag var ganska härdad men detta var ändå ett par snäpp värre och prognosen var inte bra. 

Efter detta besked så blev resan en av de jobbigaste resor jag gjort helt känslomässigt. Min första reaktion va ett sätta mig på första bästa plan hem men samtidigt ville jag inte förstöra ungdomarnas resa. Jag stannade såklart för deras skull och jag berättade inte vad som hade hänt utan bara att jag hade fått jobbiga besked hemifrån. Så jag kämpade mellan att tänka på hur det var med min mamma och samtidigt försökte jag hålla humöret uppe för deras skull. Min kollega som egentligen ”bara” var en praktikant då egentligen men jag hade jobbat med och känt länge var extremt hjälpsam och viktig dessa dagar och ungdomarna som var med fattade att nått inte stod rätt till men skötte sig exemplariskt. Näst sista kvällen var det dags för avalutningskonsert för alla banden som deltagit denna vecka och det var en av de mest starkaste konserterna jag varit på. Tjejerna hade utvecklats något enormt och det va ett helt nytt band som stod på scenen och mottog publikens jubel. Efter konserten så va de helt lyriska och vi öste beröm över dem. 

När jag lite senare berättade vad som hade hänt så betalade de tillbaka med en massa värme och omtanke och förstod varför jag inte varit den ”vanliga” Peter under hela veckan. 

Det var efter denna vecka som jag startade Rock Mot Cancer och tjejerna som var med på resan var med och arrangerade den andra konserten i Rock Mot Cancers historia. De har under åren som följt även kommit på flera andra konserter och stöttat. 

Så höstlovet väcker minnen, både jobbiga och väldigt fina och nu har jag fått skriva av mig lite igen här och då känns det alltid bättre. 

Om någon av tjejerna läser detta så ska ni veta att jag fortfarande håller er som några av mina favoriter av alla de ungdomar som jag har träffar under mina år som fritidsledare och jag hoppas ni alla mår bra och njuter av era liv. 

Den 14/11 fyller Rock Mot Cancer 4 år och det kommer inte att firas på något speciellt sätt men jag önskar att några av er om läser detta skänker en slant till denna insamling eller någon annan insamling till Camcerfonden så vi någon gång blir av med denna hemska sjukdom. 

Tack för mig och trevlig helg. 

//Peter