Hjälp sökes…

14 oktober, 2017 § Lämna en kommentar

Som jag har skrivit förut så är det på gång med en ny samlingsplatta med Rock Mot Cancer. Planerna var att släppa den nu under hösten men jag har fått skjuta upp det lite pga personliga skäl och tydligen har jag ett jobb och sköta också. Men det kommer att vara med många fantastiska artister och det kommer bli en salig blandning av stilar så jag är nästan helt säker på att alla kommer minst hitta en låt de gillar på skivan. Jag gillar alla artisterna som är med såklart eftersom det är jag som har valt dem 🙂
Tanken är nu att släppa den efter årskiftet.

Men nu vill jag be er om hjälp för att detta skivsläpp ska bli så bra som möjligt och samla in så mycket pengar som möjligt.

Jag behöver hjälp med massor av olika saker så alla kan bidra på något sätt. Det enklaste sätten att hjälpa till är att sprida detta inlägg, bjuda in folk att följa Rock Mot Cancer på Facebook och Instagram och bara sprida ordet helt enkelt så att alla får höra om denna skiva och allt annat Rock Mot Cancer gör.

Ni kanske har någon vän eller själva är en som jobbar för någon slags media som kan hjälpa till att marknadsföra detta genom reklam eller reportage.

Ni kanske har en populär blogg där ni kan skriva om Rock Mot Cancer eller youtube kanal, ja ni fattar grejen. Hjälp till att sprida ordet.

Sedan skulle det vara fett om jag kunde få in lite sponsorer som vill hjälpa till att bekosta skivan också, precis som med förra skivan. Så är du rik, har ett företag eller känner någon som är någon av dessa personer som passar in så hojta till mig.

Känner ni dessutom eller själv är en stor stjärna som vill vara med på skivan och har en låt hyfsat färdig så kan vi kanske klämma in en låt till. Det vore fett med något stort namn till på skivan förutom dem vi redan har.

Ni som känner mig vet hur ni får tag i mig eller maila till rockmotcancer@gmail.com om ni vill hjälpa till.

Kram på er.
//Peter

Annonser

Begravning….

28 september, 2017 § Lämna en kommentar

Idag var det begravning för en alldeles för ung fantastiskt kämpe som fått förlorad till cancern. Det är som alltid tufft och känslosamt med begravning. Detta blir aldrig något man vänjer sig vid oavsett hur många man fått närvara på.

Men fint ändå att man fått vara del och hjälpt till med det man kunnat för att stötta familjen och ge dem ett fint minne i form av en minnnesfilm med bilder av Sandra och hennes liv.

Efterföljande fikastund är ju alltid också en fin stund där man ser skratten och leendena kommer tillbaka till alla och man minns tillsammans och pratar om allt mellan himmel och jord.

Dagens porslin med de blå blommorna va bara en av många saker som väckte minnen från mina föräldrar och andra man har förlorat.

Jag hoppas det dröjer länge innan jag måste delta på en begravning igen speciellt pga cancern i alla fall.

En dag ska vi alla hamna där men alla andra dagar ska vi leva som någon klok människa sa någon gång.

Jag ska inte bara leva utan jag ska även fortsätta kämpa för att besegra denna sjukdom.

Det lovade jag till Sandra i hennes bok idag och det löftet tänker jag hålla.

Vila frid Sandra….

Varför tänker jag så????

24 september, 2017 § Lämna en kommentar

Hjälper nu en familj att samla ihop och visa upp sina minnen av sin anhörige som har gått förlorad till Cancern.

Får dela deras skratt, sorg och alla andra känslor som kommer upp i samband med detta. En femåring som ser att de vuxna är ledsna men som bara vill att någon av dem ska leka med hen istället för att kolla på gamla bilder.

En mor och far som förlorat sin dotter, en make som förlorat sin älskade en bror som förlorat sin syster.

Jag känner igen alla reaktioner, har upplevt dem själv för många gånger.

Kommer på mig själv att tänka att det är synd att ytterligare en har gått förlorad till denna jävla sjukdom.

Men varför tänker jag så??

Det är inte bara ytterligare en, det är ju en person som lämnar ett tomrum för många inte bara en i mängden. Jag kände ju henne också för fan.

Varför tänker man så?

Är det en försvarsmekanism för att försöka hålla sina känslor i ordning.

Det har varit många genom åren som man har förlorat både väldigt nära men även vänners anhöriga.

Alla påverkar mig oavsett hur väl jag kände dem eller inte. För varje enskild person som går förlorad till cancern blir jag mer och mer förbannad men samtidigt bestämd att göra mitt för att besegra den.

Jag ska aldrig mer tänka tanken att det är ytterligare en person, för det är inte så jag känner egentligen. Alla människor är ju unika på sitt sätt och varje person som går förlorad är en förlust.

Jag vill bara inte förlora flera.

//Peter

Fotografier

21 september, 2017 § Lämna en kommentar

Min dag har idag handlat till stor del om fotografier, både på jobb och efter.

Det är intressant hur fotografier påverkar en och på hur många sett de kan användas på. Det handlar till stor del om minnen och att använda dem för att minnas det fina och bearbeta det tråkiga.

Kommer ihåg hur vi satt och tittade igenom alla fotoalbum efter att pappa jade gått bort och hur vi skrattade och mindes tillbaka jag och min syster.

Det va skönt att få göra det mitt uppe i allt det jobbiga som skulle göras samtidigt.

Att få skratta mitt i all sorg, planering av begravning och allt annat.

Ikväll har jag fått dela en sådan stund med en fin familj som tyvärr går igenom den processen nu pga cancer. Det va en fin stund men det väcker många minnen. Både bra och jobbiga.

Men jag gillar fotografier och har mängder av dem på mina väggar här hemma.

Imorgon kommer jag lägga ut fotografier på en ny T-shirt vi har gjort för att samla in lite pengar.

Kram på er och spara mycket foton.

//P

Här bakom mig är bara en del av alla foton i mitt hem.

Ständiga påminnelser….

11 september, 2017 § Lämna en kommentar

Eftersom jag sedan jag startade detta projekt valt att berätta om typ allt som händer kring mig och denna hemska sjukdom cancer så händer det ofta att jag får höra andras historier också. Nära vänner, kompisar, bekanta, ungdomar eller folk man aldrig träffat har genom åren berättat sina berättelser kring cancer. Att de själva är drabbade eller någon anhörig och jag lyssnar och försöker ge råd utifrån de erfarenheter jag har. Det händer nästan varje vecka att någon nämner eller berättar något för mig som rör cancer. Jag lyssnar gärna och ställer gladeligen upp och bidrar med vad jag kan och orkar.

Men detta medför också att man ständigt blir påmind om ens egna känslor och minnen kring detta. Jag avlastar mig här ibland med jämna eller ojämna mellanrum.

Idag fick jag besked om ännu en en alldeles för ung person som gått bort i cancer och jag försökte ge råd och tröst till den som berättade men jag vet ju samtidigt att det finns inget jag kan säga som gör saken lättare eller bättre. Men man måste försöka trots att man känner sig otillräcklig. Önskar det fanns ett sätt att lindra smärtan eller saknaden för alla som drabbas inklusive mig själv.

Men jag vet att det hjälper oftast i alla fall lite att veta att det finns folk i ens närhet som ställer upp eller som har gått igenom samma sak och livet rullar vidare trots allt och att man måste fortsätta vara positiv och leva ett så gott liv som möjligt för att hedra livet. Det är i alla fall så jag ser på saken och som mina föräldrar lärde mig att hantera saker och ting.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något och en dag ska vi alla dö men alla andra dagar ska vi leva är två meningar som jag tycker sammanfattar allt.

Kram på er, ta hand om varandra och er själva 💕

//Peter

Never ending story

14 augusti, 2017 § Lämna en kommentar

I helgen somnade ännu en person in efter att ha kämpat mot cancer. Denna gång en man som varit min fritidsledare när jag själv va kid och senare den person som fick mig att få en anställning i Solna som fritidsledare själv. Jag har mycket att vara tacksam för att just han har varit en del av min uppväxt som liten och i min utveckling som fritidsledare.

Under förra veckan fick jag besked om ytterligare en person som har kämpat länge mot sin cancer har blivit mycket sämre. Det jag har lärt mig av alla år med cancer i mitt liv är att man aldrig ska ge upp men det känns som detta aldrig tar slut.

Hur länge ska man orka med allt detta? När ska de hitta en lösning på denna hemska sjukdom? Det är mycket frågor som ständigt snurrar i ens huvud.

I fredags ordnade jag en Rock Mot Cancer konsert i Solna vilket alltid är lika roligt men vid varje tillfälle jag ordnar något så får man höra någons eller några historier kring cancer. En del positiva andra inte och så är det ju med allt här livet tyvärr.

Oavsett hur jobbigt det är med alla grejer som händer i sitt eget eller andras liv kring cancer så kommer jag fortsätta kämpa för att göra mitt i alla fall för bidra till Cancerfonden.

Men ibland känns det tufft men aldrig lika tufft som för dem som faktiskt kämpar mot sjukdomen själva. De är de sanna hjältarna och jag försöker bara bidra med det jag kan.

Ta hand om er och de som ni har nära och har ni chansen att sprida lite kärlek till någon så gör det direkt. Man vet aldrig när man får chansen igen.

Kram på er 💕

//Peter

Det här med årsdagar….

26 mars, 2017 § Lämna en kommentar

Imorgon måndag är det tre år sedan min pappa somnade in efter kort kamp mot cancern. På tisdag är det fem år sedan mamma gjorde detsamma efter en betydligt längre kamp mot samma sjukdom. Det är tufft att dessa dagar kommer efter varandra eftersom det väcker en massa tankar och känslor inom en. 

Jag har precis varit ute på en promenad i solen här i Vimmerby och haft ett långt samtal med min allra äldsta vän. Gick förbi minneslunden och ägnade en tanke åt mina föräldrar och kände att jag måste skriva av mig lite här för det var länge sedan nu. 

Det känns sjukt att det har gått så lång tid redan och att man saknar dem lika mycket fortfarande. Jo jag har lärt mig att leva mitt liv och gått vidare precis som de båda hade velat men det finns så mycket jag skulle vilja dela med dem om vad som har hänt under de åren de inte varit med oss. 

Jag skulle vilja berätta om alla roliga saker som jag har gjort med Rock Mot Cancer, om kärlek och kärleksproblem, om roliga stunder och mindre roliga stunder på jobbet och så mycket annat som man får vara med om i livet. Men nu är det som det är och jag hoppas de håller koll på mig vart de nu befinner sig tillsammans. 

Det finns också lite roliga saker att rapportera, nämligen att jag jobbar på för att göra en ny samlingsskiva med Rock Mot Cancer och det är redan några riktigt fina artister som har tackat ja att vara med på denna vinyl som släpps någon i år. Så håll utkik efter mer info. 

Det känns redan bättre nu när man fått skriva av sig lite vilket denna sida alltid har hjälpt mig med genom åren. 
Ta hand om varandra och om er själva. 

Kärlek!! 

Peter