Varför tänker jag så????

24 september, 2017 § Lämna en kommentar

Hjälper nu en familj att samla ihop och visa upp sina minnen av sin anhörige som har gått förlorad till Cancern.

Får dela deras skratt, sorg och alla andra känslor som kommer upp i samband med detta. En femåring som ser att de vuxna är ledsna men som bara vill att någon av dem ska leka med hen istället för att kolla på gamla bilder.

En mor och far som förlorat sin dotter, en make som förlorat sin älskade en bror som förlorat sin syster.

Jag känner igen alla reaktioner, har upplevt dem själv för många gånger.

Kommer på mig själv att tänka att det är synd att ytterligare en har gått förlorad till denna jävla sjukdom.

Men varför tänker jag så??

Det är inte bara ytterligare en, det är ju en person som lämnar ett tomrum för många inte bara en i mängden. Jag kände ju henne också för fan.

Varför tänker man så?

Är det en försvarsmekanism för att försöka hålla sina känslor i ordning.

Det har varit många genom åren som man har förlorat både väldigt nära men även vänners anhöriga.

Alla påverkar mig oavsett hur väl jag kände dem eller inte. För varje enskild person som går förlorad till cancern blir jag mer och mer förbannad men samtidigt bestämd att göra mitt för att besegra den.

Jag ska aldrig mer tänka tanken att det är ytterligare en person, för det är inte så jag känner egentligen. Alla människor är ju unika på sitt sätt och varje person som går förlorad är en förlust.

Jag vill bara inte förlora flera.

//Peter

Annonser

Fotografier

21 september, 2017 § Lämna en kommentar

Min dag har idag handlat till stor del om fotografier, både på jobb och efter.

Det är intressant hur fotografier påverkar en och på hur många sett de kan användas på. Det handlar till stor del om minnen och att använda dem för att minnas det fina och bearbeta det tråkiga.

Kommer ihåg hur vi satt och tittade igenom alla fotoalbum efter att pappa jade gått bort och hur vi skrattade och mindes tillbaka jag och min syster.

Det va skönt att få göra det mitt uppe i allt det jobbiga som skulle göras samtidigt.

Att få skratta mitt i all sorg, planering av begravning och allt annat.

Ikväll har jag fått dela en sådan stund med en fin familj som tyvärr går igenom den processen nu pga cancer. Det va en fin stund men det väcker många minnen. Både bra och jobbiga.

Men jag gillar fotografier och har mängder av dem på mina väggar här hemma.

Imorgon kommer jag lägga ut fotografier på en ny T-shirt vi har gjort för att samla in lite pengar.

Kram på er och spara mycket foton.

//P

Här bakom mig är bara en del av alla foton i mitt hem.

Ständiga påminnelser….

11 september, 2017 § Lämna en kommentar

Eftersom jag sedan jag startade detta projekt valt att berätta om typ allt som händer kring mig och denna hemska sjukdom cancer så händer det ofta att jag får höra andras historier också. Nära vänner, kompisar, bekanta, ungdomar eller folk man aldrig träffat har genom åren berättat sina berättelser kring cancer. Att de själva är drabbade eller någon anhörig och jag lyssnar och försöker ge råd utifrån de erfarenheter jag har. Det händer nästan varje vecka att någon nämner eller berättar något för mig som rör cancer. Jag lyssnar gärna och ställer gladeligen upp och bidrar med vad jag kan och orkar.

Men detta medför också att man ständigt blir påmind om ens egna känslor och minnen kring detta. Jag avlastar mig här ibland med jämna eller ojämna mellanrum.

Idag fick jag besked om ännu en en alldeles för ung person som gått bort i cancer och jag försökte ge råd och tröst till den som berättade men jag vet ju samtidigt att det finns inget jag kan säga som gör saken lättare eller bättre. Men man måste försöka trots att man känner sig otillräcklig. Önskar det fanns ett sätt att lindra smärtan eller saknaden för alla som drabbas inklusive mig själv.

Men jag vet att det hjälper oftast i alla fall lite att veta att det finns folk i ens närhet som ställer upp eller som har gått igenom samma sak och livet rullar vidare trots allt och att man måste fortsätta vara positiv och leva ett så gott liv som möjligt för att hedra livet. Det är i alla fall så jag ser på saken och som mina föräldrar lärde mig att hantera saker och ting.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något och en dag ska vi alla dö men alla andra dagar ska vi leva är två meningar som jag tycker sammanfattar allt.

Kram på er, ta hand om varandra och er själva 💕

//Peter

Never ending story

14 augusti, 2017 § Lämna en kommentar

I helgen somnade ännu en person in efter att ha kämpat mot cancer. Denna gång en man som varit min fritidsledare när jag själv va kid och senare den person som fick mig att få en anställning i Solna som fritidsledare själv. Jag har mycket att vara tacksam för att just han har varit en del av min uppväxt som liten och i min utveckling som fritidsledare.

Under förra veckan fick jag besked om ytterligare en person som har kämpat länge mot sin cancer har blivit mycket sämre. Det jag har lärt mig av alla år med cancer i mitt liv är att man aldrig ska ge upp men det känns som detta aldrig tar slut.

Hur länge ska man orka med allt detta? När ska de hitta en lösning på denna hemska sjukdom? Det är mycket frågor som ständigt snurrar i ens huvud.

I fredags ordnade jag en Rock Mot Cancer konsert i Solna vilket alltid är lika roligt men vid varje tillfälle jag ordnar något så får man höra någons eller några historier kring cancer. En del positiva andra inte och så är det ju med allt här livet tyvärr.

Oavsett hur jobbigt det är med alla grejer som händer i sitt eget eller andras liv kring cancer så kommer jag fortsätta kämpa för att göra mitt i alla fall för bidra till Cancerfonden.

Men ibland känns det tufft men aldrig lika tufft som för dem som faktiskt kämpar mot sjukdomen själva. De är de sanna hjältarna och jag försöker bara bidra med det jag kan.

Ta hand om er och de som ni har nära och har ni chansen att sprida lite kärlek till någon så gör det direkt. Man vet aldrig när man får chansen igen.

Kram på er 💕

//Peter

Det här med årsdagar….

26 mars, 2017 § Lämna en kommentar

Imorgon måndag är det tre år sedan min pappa somnade in efter kort kamp mot cancern. På tisdag är det fem år sedan mamma gjorde detsamma efter en betydligt längre kamp mot samma sjukdom. Det är tufft att dessa dagar kommer efter varandra eftersom det väcker en massa tankar och känslor inom en. 

Jag har precis varit ute på en promenad i solen här i Vimmerby och haft ett långt samtal med min allra äldsta vän. Gick förbi minneslunden och ägnade en tanke åt mina föräldrar och kände att jag måste skriva av mig lite här för det var länge sedan nu. 

Det känns sjukt att det har gått så lång tid redan och att man saknar dem lika mycket fortfarande. Jo jag har lärt mig att leva mitt liv och gått vidare precis som de båda hade velat men det finns så mycket jag skulle vilja dela med dem om vad som har hänt under de åren de inte varit med oss. 

Jag skulle vilja berätta om alla roliga saker som jag har gjort med Rock Mot Cancer, om kärlek och kärleksproblem, om roliga stunder och mindre roliga stunder på jobbet och så mycket annat som man får vara med om i livet. Men nu är det som det är och jag hoppas de håller koll på mig vart de nu befinner sig tillsammans. 

Det finns också lite roliga saker att rapportera, nämligen att jag jobbar på för att göra en ny samlingsskiva med Rock Mot Cancer och det är redan några riktigt fina artister som har tackat ja att vara med på denna vinyl som släpps någon i år. Så håll utkik efter mer info. 

Det känns redan bättre nu när man fått skriva av sig lite vilket denna sida alltid har hjälpt mig med genom åren. 
Ta hand om varandra och om er själva. 

Kärlek!! 

Peter 

Ett otroligt svängigt dygn….

4 augusti, 2016 § Lämna en kommentar

Det va länge sedan jag skrev något här men nu måste jag skriva av mig lite igen för det senaste dygnet har varit otroligt svängigt för min del. 

Igår kväll så hittade jag en knöl i magen och det satte igång tankarna direkt. Så natten har det vridits och vänts och alla värsta tänkbara scenariom har bearbetats. Det blev inte mycket sömn för min del men är det något jag har lärt mig under alla dessa år så är det att kolla upp saker och ting direkt. 

Direkt när den lokala sjukhuscentralen öppnade telefonmottagningen i morse så ringde jag och fick en tid bara två timmar senare. 

Läkaren gjorde en snabb undersökning och trodde att det inte var något farligt men kunde inte avgöra helt klart bara genom att känna på den. Så nu väntar en ultraljudsundersökning inom en förhoppningsvis snar framtid för att få klara besked vad det är för sorts knöl. 

Jag känner mig lite lugnare men tankarna har snurrat hela dagen kring detta trots allt. 

Efter läkarbesöket så fick jag en stund att strosa runt och äta lunch på Astrid Lindgrens Näs tillsammans med mina föräldras bästa vänner som numera fungerar som mina bonusföräldrar. Det är otroligt fint att ha en sådan oas att besöka och rensa huvudet på. Har ni inte varit där så är det helt klart värt ett besök. 

Det gav mig lite extra energi för att orka med att genomföra en konsert i Vimmerby i Rock Mot Cancers namn under kvällen. 

Under denna konsert så har mina tankar svängt från de allra jobbigaste till ren glädje över att få se så sjukt bra livemusik och samtidigt samla in pengar till Cancerfonden. 

Under kvällen upptäckte jag även att det satts in en massa pengar för typ två månader sedan tack vare att en kompis och hans vänner hellre ville att folk skulle bidra till detta istället för att köpa en massa presenter. Det blev man ju glad över. 

Så nu är vi uppe i över 390 tusen insamlade kronor till Cancerfonden. Och inom kort ska det sättas in mer pengar tack vare Boston Clothings hjälp och kvällens konsert så då passerar vi 400 tusen gränsen 😊

Nu sitter jag här på balkongen och skriver av mig lite och försöker att landa efter denna händelserika dag. 

Om två veckor kör vi konsert igen på This Is Hultsfred festivalen så ta och köp er en biljett till Sveriges mysigaste festival och kom och se en massa bra band både på vår scen och på alla andra scener. 

Det kommer snart ett inlägg om alla banden som spelar där. 

Här kommer lite bilder från dagen. 

Ta hand om varandra ❤️

Dags att kicka igång det här igen ordentligt. 

25 april, 2016 § 2 kommentarer

Jag har legat ganska lågt med detta ett tag nu men känner att nu är det dags att göra lite saker ordentligt igen med Rock Mot Cancer. 

Har under en ganska lång period endast gjort sporadiska insatser på grund av att mitt fokus har legat på andra saker den senaste tiden. Jag har lagt mycket tid på att hjälpa alla de flyktingar som har kommit till Vimmerby där jag bor numera så gott jag kunnat. Jag har också haft ett behov av att lägga mycket fokus på att jag själv ska må bra och orka med att engagera i mig i de saker som jag tycker är viktiga. För det är svårt att brinna för att hjälpa andra om man själv inte mår bra eller har energin att orka. 

Nu mår jag väldigt bra och har gjort det en längre tid nu och jag känner att det finns ett behov hos mig att lägga ner tid på att göra lite roliga arrangemang och andra saker med detta projekt nu. 

Arbetet jag har lagt ner på flyktingarna har varit väldigt givande och lärorikt för min egen del och förhoppningsvis så har det gjort någon slags skillnad också för dessa människor. Men det har också varit många tunga samtal och upplevelser som har tagit mycket på en mentalt. De har ju varit med om väldigt hemska saker och har haft behov att prata om detta med andra. Detta har gjort att man fått perspektiv på saker och ting och jag har fått många nya vänner under denna tid. Nu har många av flyktngarna flyttat till nya boenden runt om i Sverige, men några finns kvar i närheten och jag kommer att fortsätta att arbeta en del med i fortsättningen också. 

Men jag behöver göra detta igen känner jag. Rock Mot Cancer fyller i år fem år och har under dessa år alltid varit ett sätt för mig att göra roliga saker som samtidigt förhoppningsvis hjälper andra men som på många olika sätt har hjälpt mig att ta mig igenom allt jag har varit med om kring denna hemska sjukdom. 

Så vad har jag då för planer för framtiden? 

Jo i sommar kommer jag återigen få möjligheten att boka band och sköta en av scenerna på This Is Hultsfred och där försöka samla in lite pengar till insamlingen. Så har ni ett band eller spelar du musik på något sätt och vill komma och spela där, hör av er till mig om tips. 

Sedan jobbar jag för att få ihop ännu en samlingsskiva som är tänkt att släppas i samband med ett grymt femårskalas i november. Har en del band och artister som är klara att vara med men även har tar jag emot tips och idéer om ni vill vara med. 

Kommer även att behöva hjälp med lite sponsring för att bekosta skivan och för att göra lite nya tröjor och styra upp en fet fest i samband med att vi fyller fem år. Så har du ett företag eller som privatperson känner ett behov eller en vilja att bidra lite till detta så tveka inte att kontakta mig. 

Ni som känner mig vet hur ni kan få tag i mig. Annars så funkar det alltid att maila mig till rockmotcancer@gmail.com 

Nu kör vi så att det ryker igen. 

//Peter